Never let the fear of striking out keep you from playing the game
Att få höra orden jag har längtat efter att få höra i tre lång månader. Så fint. Det du sa. En sådan lättnad. Alla känslor kommer tillbaka.
Men.
Tre månader försent. Du var full. Du har ännu inte ringt. Helt ärligt tror jag inte att du kommer att göra det, jag tror inte att du vågar. Något du måste lära dig. Att våga satsa, att våga gå efter vad du vill ha.
Det är upp till dig nu.
Vad gör man...
'
Vad gör man när de man litar på mest visar sig vara en besvikelse. När de tar en för givet. När de trampar på en för att de ska göra något för dem själva. När de förvärrar ens jobbiga stunder och tror att det inte gör ont.
Vad gör man när de man gjort allt för att stötta, uppskatta och hjälpa när de har det svårt vänder kinden till och låtsas att de inte hör.
Vad gör man när man inte kan säga nej. När man inte kan låta bli att skratta åt deras skämt även fastän man egentligen bara vill skrika på dem. När man kokar av ilska men inte kan göra annat än att lyssna på deras problem och ge goda råd. När man blivit så van att bli trampad på att man knappt bryr sig längre. När man inte ser att de tar en för givet förrän det är för sent och man inte kan ta sig ur.
Vad gör man när de vänner man faktiskt vill träffa har annat för sig och de enda som har tid för en är de som man inte vill träffa. När det inte finns något annat att göra än att sitta hemma om man vill behålla stoltheten och självrespekten. Vad gör man när livet är en enda lång väntan på att hitta någon man faktiskt kan lita på. När man inte är den personen som kan ha en massa ytliga bekantskaper utan behöver någon som faktiskt uppskattar en. När man inte klarar att snacka obetydligt skit med någon människa man har träffat massvis med gånger men ändå är främmande för en.
Vad gör man när man vet att man är värd så mycket mer men inte kan hitta det man vill ha någonstans?
Så många frågor, så få svar.
:)
En vän är den som känner dig som du är, förstår var du har varit, accepterar vad du
har blivit, och ändå, varsamt låter dig växa."
(William Shakespeare)
Sometimes life hurts
Ikväll är livet lite jobbigare än vanligt.
It's not okey
Varför ska folk ha så jävla svårt att be om förlåtelse?
And we can drift asleep in a lover's pose
Bjuder på en glad bild från i lördags, min älskade tinas 18 årsfest!
Jag har alltid så mycket jag vill skriva, för mycket! Det blir svårt att få ihop det. Jag tänker så mycket, tycker så mycket! Det är därför jag nästan aldrig skriver. Det slutar alltid med att det blir något jätte rörigt inlägg. Så jag bara raderar det och struntar i att skriva något nytt! Jag har så svårt att koncentrera mig på en sak!
För tillfället har jag massa känslor jag inte är van vid. Det är nytt för mig. Det känns så bra och skrämmande på samma sätt. Jag vill inte förvänta mig för mycket men inte heller för lite. Jag vet inte riktigt om jag vågar heller. Det är svårt. Eller jag gör det nog svårare än vad det är.
A city of justice, a city of love. A city of peace for everyone of us.
Marcus Ohlsson"Yet in the middle of stormy weather
We won´t stumble and we won´t fall"
please, shut up! your word are meaningless..
speachless, at least for now
Omställning.
Jag sitter i min sängen i ett nattlinne med glassar på och pappas gamla skjorta. Bob Dylans röst hörs i högtalarna. Runt omkring mig ligger en halv garderob, en massa galjar, kartonger med kläder och en halväten chokladkaka. Imorgon flyttar vi. Hejdå älskade rum, hejdå lugn och hejdå Vittskövle. Men det ska bli skönt. Jag tycker om städer. Det är bara vissa dagar jag kommer att sakna detta. Alla mina vänner kommer att vara så nära. Jag kan sitta i mitt fönster, lyssna på Angus & Julia Stone och titta ut över alla människor som håller till på lilla torg. Det kommer att bli fint. Jag har aldrig bott i en stad innan. Inte för att Kristianstad är stort. Det kommer ändå kännas nytt. Allt så nära. Det är så jag tycker om att ha det. Min brors lägenhet i sthlm ligger perfekt. Tegnergatan. Tio minuter till centralen. Där vill jag bo. Men jag får nöja mig med mitt i Kstad så länge. Det andra kommer sen.
Bild från höst 07.
...
Är så jävla irriterad, vad fan håller du på med egentligen?
Ångest på hög nivå
Igår blev verkligen inte som jag hade tänkt, eller som jag hade hoppats. Jag känner mig dum, dum, dum! Idag är ingen bra dag!
att se som i slowmotion när du går sönder inuti
Hela dagen idag har jag varit väldigt frustrerad. Vet inte varför men nu på kvällen kände jag att jag behövde gråta lite. Så vad gör jag om inte sätter på Håkan - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och gråter lite. Känner att jag har fått ut lite grann av det nu. Det var väldigt länge sedan jag grät, nästan skrämmande länge sedan. Så jag kan tro att det behövs lite till. Jag har väldigt svårt för att gråta förstår ni. Jag kan bli nästan hur ledsen som helst men gråter gör jag i stort sett aldrig!
Att göra något fint för någon annan
Det
här som
Petra har skrivit tycker jag är så fint. Vänner som bryr sig och stöttar är verkligen guld värt! Att göra något extra ibland kan göra så mycket mer än vad man tror. Så dra er inte för att vara lite extra snälla ibland, har ni bra vänner får ni det tillbaka när ni sedan mår lite sämre.
Writing letters is an art
Jag vill skriva brev! Massor med vackra brev, i skrivstil på vackra brevpapper. Det ska jag göra när jag får pengar. Alltså köpa vackra brevpapper. Det är inte många som skriver brev nu längre. Det är väldigt synd tycker jag. Därför tycker jag att min syster är så fin. Hon skriver alltid brev. Jag blir iaf så mycket gladare av ett fint handskrivet brev, än t.ex ett mail. Så people, skriv mer brev!
/Lina
to be who you are
Något många är väldigt dåliga på. Tråkigt tycker jag, att folk ska ge kommentarer om vad andra har på sig. Alla vill inte vara en i mängden, vissa trivs med att sticka ut litegrann. Låt dem då göra det. Det är de personerna som vågar klä sig & vara som de själva vill och trivs bäst med som är de som står starka i slutändan.
